Läxor

Läxor är väl något som snart sagt varenda människa har en åsikt om. Vi har alla gått i skola och de flesta har haft läxor, vare sig vi har gjort dem eller inte. Men det är väl nog först när ens egna barn börjar skolan som man till fullo inser vilken stor plats läxorna plötsligt kan komma att ta i ens tillvaro.

När mina barn började skolan var de väl, som de flesta andra barn, ivriga läxentusiaster, som knappt kunde vänta på att få ta i tu med de små, men ack så viktiga läxorna. Men i takt med att mängden läxor växer finns det tyvärr en viss risk för att entusiasmen minskar.

Med jämna mellanrum blossar diskussionen om läxmängder och läxornas funktion upp både i skolorna och i media. Jag tror att vi nog behöver en del läxor, för att i lugn och ro få kontemplera vad man egentligen har lärt sig, repetera och nöta in. Men med minskade undervisningsresurser och allt mindre tid i skolan har jag börjat märka att läxorna mer och mer får fylla funktionen av reservtid. Allt oftare kommer något av barnen hem med läxor som de inte alls kan. Med alldeles nytt lärostoff som de sedan vill ha hjälp med av sina föräldrar. Och visst vill man ju hjälpa sina barn, men man kanske inte alltid kan.

Eller också blir det oändligt långa räckor med tal att räkna i matematikboken, för att man inte har hunnit med allt på timmen. Så att hela kvällen går åt, och blir en förlängning på skoldagen.

I dag jobbar också många föräldrar övertid hemma. Gränsen mellan arbete och fritid luckras upp när den bärbara datorn hamnar i vardagsrummet med arbete och privatsaker tätt sammanflätade. Därför kanske vi också mer och mer accepterar att våra barns fritid blir helt inrutad. Av såväl hobbyer som läxor. Men jag är alldeles säker på att våra barn också behöver sin fritid. De behöver tom tyst tid, då de helt får koppla bort krav och stress. Tid då de får leka, läsa eller bara lata sig.

Jag förstår att skolan i dag är stressig för många. Jag förstår att det kan vara svårt att som lärare hinna med allt och se alla. Men om läxorna får någon annan funktion än den rent repetitiva tror jag att vi riskerar att få en skola som är mera orättvis än tidigare, eftersom hjälpen och stödet hemifrån är så olika.

Och dessutom tänker jag ta mig friheten att också i fortsättningen befria mina barn från läxorna ibland – när de måste få leka.

Nicolina Zilliacus-Korsström

Mamma till fem barn