Tomt i plånboken?

”När får jag köpa saker med egna pengar?”, är en fråga som ständigt återkommer hos oss. Med barn i åldern 6, 8 och 10 är det spännande att se hur synen på pengar förändras.

Med en veckopeng på anspråkslösa 50 cent så ligger 6-åringen risigt till i förhållande till sina äldre syskon som får en hel euro. Deras euro förutsätter att de fyller och tömmer diskmaskinen dagligen, vilket de lyckas göra med bravur och utan knorr. En annan viktig inkomstkälla för barnen är att aktivt delta i städningen. Ifall de städar huset på egen hand får de två euro var.

Hos lillebror är det minsann inget fel på entreprenörsandan. Han funderar ofta på om han kunde sälja sina gamla leksaker på loppis och funderar på att sälja sina teckningar från förskolan och ha en försäljningspunkt ute på vår gata… Men ofta är hans börs tom.

I vårt hus lever vi i tandlossningstider. Tandféen lämnar en tvåeuros slant under kudden då barnen tappat en mjölktand. Lillebror tycker därför att det är toppen att ha lösa tänder för de bådar ju om fetare tider för hans privatekonomi.

För ett tag sedan lovade jag barnen att vi skulle besöka den lokala stormarknaden då lillebrors första övre framtand skulle lossna efter ett ihärdigt vickande under flere veckors tid. Jubelrop utbröt då storebror lyckades dra ut tanden och pappa, som råkade vara bortrest, fick ett foto tillsänt av en strålande glad pojke med en blodig glugg. - Nu skulle alla barn få köpa något för egna pengar!

Butiksbesöket ledde till att de äldre barnen noggrant studerade utbudet, men bestämde sig att spara sina pengar. ”Den som spar, han har”. Men lillebrors surt förvärvade slantar gick åt till sista cent. Skulle han ha haft möjlighet att lyfta ett snabblån med ockerränta via mobilen så skulle han inte heller ha tvekat en sekund. Hans pengar räckte nu till en stor packe Pokémon-kort.

Väl hemma fylldes lillebrors ögon av tårar. – Kanske det ändå inte var så bra? Storebröderna försökte trösta honom och berömde hans fina kort. Lillebror torkade sina tårar och fann sig i situationen och meddelade med stort allvar: ”Nu tänker jag börja spara”.

Maarit Westerén

Informatör på Förbundet Hem och Skola.